Så var man etta

Nollningen på ekosystemteknik är över för i år. Vi förstaårsstudenter har fått ta på oss våra nyinköpta teknologmössor och phös och phaddrar är avtackade. Jag är nyss hemkommen från ännu en ganska enastående sittning (w-sektionen har ett väldigt bra sexmästeri). Revygruppen, de kursare till mig som annars framför allt har spelat instrument och varit hejarklack när vi andra har tävlat, hade satt ihop ett lysande spex som start på kvällen. Bland de absoluta höjdpunkterna kan nämnas en rap som löste vår första redovisningsuppgift i matematik och en fin parodi på vår studievägledare.

Phöset höll även prisutdelning till nollorna, och jag knep titeln "årets turkosa kemist" för mitt slajmexperimenterande i samband med regattan. Trofén är i form av en turkos gipsstatyett av Miraculix (statyetten hade "lånats" av kemi-sektionen). Väldigt skoj. Miraculix har en hedersplats bredvid datorn tillsammans med min turkosa tomteluva.

Det lät lite floskelartat när man i förväg fick höra att nollningen skulle vara en av de bästa tiderna i ens liv, och det är klart att det är skönt att ha lite lediga kvällar igen, men det känns ändå riktigt tråkigt att det är slut nu. För det var länge sedan jag hade så kul som jag har haft de senaste fyra veckorna. Tomteluvan av till TLTH, phaddrarna och phöset.